Från hjärtoperation till glamour
Nu blir det ett långt inlägg här men det är mycket för att jag själv ska komma ihåg allt:
Jag upptäckte att jag hade högt blodtryck runt 1997, när jag var 27. Det gjordes vissa utredningar via sjukvården en tid efter men aldrig så pass noggrant att man hittade roten till problemet med blodtrycket, tror att det delvis kan ha att göra med att jag fick nya läkare ofta. Sen när jag blev äldre och fick stressrelaterad problematik och övervikt så skylldes mitt konstiga höga blodtryck på det.
Till slut när mitt blodtryck började hoppa runt extra mycket våren 2020 så blev jag först helt men sen delvis sjukskriven. Min ordinarie läkare blev tydligen också sjukskriven denna period, men den vikarierande läkaren skickade mig för utredning på Hjärtcentrum under sommaren.
Där skickade hjärtläkaren mig på en datortomografi/skiktröntgen i Lycksele (det var under pandemin så det var trångt om tider på Umeås lasarett). Då hittade han felet och jag fick min diagnos: jag fick veta att jag led av ett medfött hjärtfel som heter aortakoarktation (coarctatio aortae). Tydligen ett vanligt hjärtfel och brukar åtgärdas redan på det nyfödda barnet. Jag vet inte varför det inte upptäcktes på mig, kanske för att det inte var vanligt att ställa denna diagnos på 1970-talet? Det är väldigt lätt att testa om nån har det här hjärtfelet nämligen; en tydlig indikation är att man har lägre blodtryck i benen än i överkroppen; alltså man jämför värdena för att ta blodtryck runt överarmen och runt vaden, och är vadens blodtryck lägre så är det för att det finns en förträngning som gör att man inte får ordentlig mängd blod i benen.
Aortakoarkation betyder att man har en förträngning i stora kroppspulsådern, Aortan. Det betyder att Aortan liksom får en "midja", likt ett timglas, vilket gör att hjärtat får jobba hårdare för att pumpa runt blodet och då ökar blodtrycket. Sen kommer andra problem också: Nya vägar för blodet skapas vilket kan skapa problem med att blodådror växer in i ryggraden vilket är jättedåligt, och det gick att se att jag hade fått såna. Man kan också få aneurysmer som kan gå sönder och då dör man oftast eftersom man behöver hjälp så snabbt för att kunna överleva.
Hur som helst ställdes jag på kö för operation. Operationen skulle ske antingen i Lund eller Göteborg beroende på var det fanns plats. Pga att jag fick för knapphändig info om var jag skulle göra tandundersökningen (man får inte ha inflammation i tandköttet när man gör en operation, eller åtminstone denna operation) så blev allt fördröjt och jag tror det var en stor orsak till att jag inte fick operationsdatum förens september 2021 i Göteborg.
Måndagen den 27 september flög jag ner till Göteborg och checkade in på hotellet.
Utsikten från hotellrummet.
Det var svårt njuta av fina Göteborg då jag hade konstant tunnelseende av rädsla, andades med korta andetag hela tiden så att jag fick påminna mig själv då och då om att andas ordentligt.
Dagen efter, 28/9, tog jag bussen mitt emot det här konditoriet till Östra sjukhuset för att få information om förberedelserna inför operationen.
Östra sjukhuset har ett lite förvirrande namn - det heter både Östra sjukhuset och Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Jag fick träffa sköterskan som var ansvarig för mig och senare även båda läkarna då det behövdes två som utförde operationen.
Vid informationen från sköterskan och sen den ena läkaren, Peter Eriksson, fick jag information om mitt hjärtfel som jag inte kände till sedan tidigare. Chockerande information som bara snurrade i mitt huvud senare. Att medellivslängden på personer med ej åtgärdad aortakoarktation är runt 32 år (jag var 51 vid detta operationstillfälle), att det var 50/50 risk att jag dött när jag var gravid eftersom det blir för tungt för hjärtat att pumpa blod till två personer.
Jag fick även veta att diametern på min förträngningen var ovanligt snävt: 4 mm och aortan ska ha cirka 20 mm diameter. Det såg ut som att min aorta inte satt ihop sa läkaren, som att det var ett glapp, så tunt var det.
Här är en artikel i Läkartidningen som min huvudläkare Peter Eriksson skrivit om aortakoarktation tillsammans med andra hjärtläkare.
Klottrig kom-ihåg-lista som det var tur jag fick för jag förstod knappt instruktionerna pga så nervös.
Min fria tid spenderade jag med att gå runt i city och bl.a. leta present till Filip. Han ville vara en venetiansk pestdoktor/pestläkare denna Halloween så jag försökte hitta en sån dräkt.
Detta var det närmsta jag kom men den var inte som han tänkt sig så det blev inget köp.
På kvällen fick jag ta lugnande så att jag skulle kunna somna innan operationen och det funkade toppen. Var lugn som en filbunke när jag la mig tidigt på kvällen.
Tidigt som synden nästa dag, typ vid 5-tiden, hämtade taxin upp mig och tog mig till Östra sjukhuset. Jag fick tvaga mig ordentligt i ett stort tvättrum som var inne i ett förråd. Väldigt Sovjetunionen och inte spa-känsla om man säger så :)
Efter tvagningen och lite annat pyssel som jag inte minns längre (jag bloggar nämligen om detta långt senare) så kördes jag på säng genom korridorerna under jord till barnsjukhuset (bilden ovan) som var helt nybyggt. Här skulle jag opereras. Det var superfräscht med lite pastelliga färger, och i rummet jag låg och väntade i innan operationen var det ljusblått och moln i taket att ligga och titta på. Varför kan det inte vara tröstande färger och målningar i avdelningar för vuxna också?
Efter att ha legat i väntrummet kanske en kvart så körde de in mig i den stora operationssalen. Ganska snabbt blev jag sövd och sen mindes jag inget mer förens drygt 4 timmar senare när operationen var avklarad och jag låg på uppvaket.
Det här är på kvällssidan när jag fått komma till mitt rum efter uppvaket. Här mådde jag ganska prima pga att var halvdåsig av narkosen fortfarande, for in och ut ur sömn på ett skönt vis.
Ganska snabbt fick jag veta att allt gått bra. Lättnad!
Jag hade ett gulligt litet barnplåster på handen pga att jag opererats i barnsjukhuset.
Ser värre ut än vad det var pga alla slangar och mätverktyg.
Frukosten dagen efter operationen.
Här satt jag sen och träffade läkaren Peter Eriksson för första gången efter operationen.
Ultraljud för hjärtat.
Sen gick vi till ett annat rum och en annan dator och han visade före och efter-bilderna för operationen. Här kan man se felet på min Aorta; att den svänger sig som en S-form med en smal förträngning, den röda linjen förtydligar detta. Aortan ska egentligen vara i en slät bågform.
Läkaren berättade att det varit en mycket besvärlig operation för att min Aorta var så kurvad, det brukar inte ta drygt 4 timmar att utföra.
De gick in via ett litet hål i höger ljumske där de förde in en stent. Här kan man se stenten man fört in i min Aorta. På bilden är stenten ännu inte utspärrad och man spärrar ut den med hjälp av en ballong.
Här är Aortan efter den färdiga operationen. Rak och fin kroppspulsåder med stenten utstpärrade så att den tränger ut kroppspulsådern till 18 mm diameter, alltså nästan full storlek.
Av läkaren fick jag också veta att jag hade en aneurysm som skulle gått sönder så småningom. Den har skapats av det höga trycket från blodet. Nu finns stenten där vilket gör att aneurysmen inte blir belastad.
Det var för övrigt ett otroligt fint möte med läkaren. Jag upplevde honom som glad och stolt över den lyckade men svåra operationen och ville gärna dela med sig av allt. Det kändes som att vi båda var liksom tagna, kanske medtagna, av det hela och att allt till slut gått så bra och jag nu stod där som om inget hänt.
Sen på eftermiddagen fick jag flyga hem. Bara så där, på egna ben i princip helt smärtfri. Så fantastiskt! Jag är så imponerad av sjukvården.
Jag hade blivit förvarnad om att jag skulle uppleva mig yr första dagarna pga att min gamla medicinering behövde åtgärdas till svagare och andra mediciner. Lite lågt blodtryck och hög puls kan man se mätaren här. Men jag var yr i många dagar så pass att det var svårt att gå för att jag var rädd att ramla. Jag åkte till slut in akut för att se så att inget var fel eftersom jag fått de instruktionerna. Sov på Umeå lasarett över en natt pga av detta.
Som tur var fick jag tröstande sällskap av Filip efter några dagar.
Och blommor och kort från fina vänner.
Tur i oturen så hade ju pandemin gjort det normalt att beställa hem mat från matbutikerna så det var lätt lösa problemet med handling. När jag beställde mat från Coop så fick jag en chokladask och en snäll Krya på dig-hälsning från dem. Hur kunde de veta att jag var sjuk kanske du undrar? Jo jag ringde dem för att säkerställa att de verkligen skulle komma in med maten till lägenhetsdörren så att jag inte skulle behöva gå och bära matpåsarna så långt.
Snart började värdena se toppen ut. Jippie!
Ett halvår före operationen hade jag köpt biljetter till ett festligt evenemang med 20-talstema tillsammans med dessa glamorösa individer; Anna-Karin och Lennart. Evenemanget, "Frank Martini - Party of the Century", skulle ske ungefär 10 dagar efter operationen och jag hade frågat läkaren om jag kunde gå på det, och jo det tyckte han. :)
Ser verkligen pigg ut här måste jag säga :) Helt otroligt att gå från nära döden till detta.
Så glamoröst!
Från total rädsla och mörker till denna glittrande livsglada miljö, det var nästan för mycket för en människa <3